Med Alice på halsen

…en liten flicka på halsen är precis vad reportern Phillip får med sig hem efter en USA-resa, en flicka som ”dumpats” på honom några dagar innan av en obekant kvinna, flickans mamma. De skulle resa med samma plan till Amsterdam men mamman dyker inte upp igen. De väntar i flera dagar på ett hotell nära flygplatsen tills de ger upp och Phillip låter sig motvilligt försöka hjälpa den ledsna flickan hem till sin mormor, fast han är pank, och trots att flickan inte minns var i Tyskland mormor bor. Men hon har ett fotografi av huset och tror sig känna igen namnet på staden.

Med Agnes på halsen (1973) av Wim Wenders.

/Annika

Trofast väntan

Häromdagen såg jag den gripande filmen Hachiko – en vän för livet av Lasse Hallström. Den lille akitavalpen från Japan finner sin vän och ledare på en tågstation i det nya landet. Den lilla valpen visar snabbt att han inte är en vanlig hund och att man i högsta grad förtjänar hans lojalitet och vänskap vilket ju professorn (Richard Gere) gör och därifrån är de oskiljaktiga. Varje dag sitter Hachiko och väntar på sin husse på tågstationen kl 5, tillsammans beger de sig hemåt. Naturligtvis anar betraktaren att något tragiskt kommer att inträffa och mycket riktigt; en dag dör professorn plötsligt i en stroke men Hachiko sitter trofast kvar och väntar och väntar i ytterligare 9 år…

Filmen bygger på en sann berättelse om Hachi som år 1924 kom med sin husse – professor på Tokyo universitet – till Tokyo. Det finns en staty till Hachis minne på tågstationen. Det har också skrivits ett flertal böcker om den berömda hunden.
Jag tror inte man behöver vara en hundägare som jag för att beröras starkt av denna film. Visst är den amerikaniserad och till viss del förutsägbar men jag påverkades i alla fall starkt av berättelsen.

Ingela

Avatar-bästa film på Golden Globe

Jag måste erkänna att jag var tveksam till denna film först. Blåa gubbar som lever på en annan planet dit människorna beger sig i jakt på en mycket värdefull mineral som bara finns att få tag på planeten Pandora. Att filmen är så lång (2:40 h) gjorde mig ännu mer tveksam. Vi får i filmen följa soldaten Sully som är rullstollsburen som ska beblanda sig med Na’Vi-folket för att de ska bli mer välvilligt inställda till att flytta på sig för att människorna ska kunna gräva fram all mineral. Han lyckas så pass bra att han blir upptagen av Na’Vi-folket och snart börjar han vela, ska han verkligen förråda sina nya vänner? Glad att jag fick en positiv överraskning av filmen, enligt mig riktigt bra, men kanske gör den sig ändå bäst på bio, så passa på att se medan den fortfarande visas på Filmstaden! Avatar fick igår pris på Golden Globe-galan för bästa film. /Karin

Ice Age 3

Har du fortfarande inte tröttnat på Scrat? Då är det här filmen för dig. I den här filmen finner han kärleken i Scratte, hans kvinnliga motsvarighet. Men vad ska han välja, Scratte eller sitt älskade ekollon?

Men nu är ju inte Scrat huvudpersonen i Ice Age, utan som vanligt får vi följa mammuten Manny, den sabeltandade tigern Diego och sengångaren Sid och i den här filmen hittar de en hemlig gång genom isen som leder dem till dinosauriernas värld.

Jag tycker filmen var helt ok för att vara en nummer 3, men hoppas på att de slutar i tid och inte gör en Ice Age 4… /Karin

I taket lyser stjärnorna

Om Jenna vars mamma är sjuk i cancer. Hur ska hon orka leva när hon vet att hennes mamma snart kommer att dö? Och hur agerar man som kompis? Kan allt fortsätta vara bara som vanligt? En gripande och sorglig film. /Karin

The duchess

Gripande kostymdrama som utspelar sig på 1700-talet och handlar om hertiginnan Georgiana Spencer som gifts bort med hertigen av Devonshire. Alla älskar Georgina utom hennes man. Han påbörjar istället ett förhållande med Georgianas bästa vän Lady Bess Foster. Hertigen i sin tur vägrar att låta Georgiana ha ett förhållande med mannen hon älskar, Earl Grey. Filmen bygger på en sann berättelse. /Karin

Benjamin Buttons otroliga liv

Egentligen borde den här filmen vara jätteintressant. Den handlar om Benjamin som föds som en åldrad man, han ser ut som en farbror och har samma sjukdomar som en man i 80-årsåldern. Allteftersom åren går blir han yngre och yngre och blir till slut ett spädbarn. Tyvärr är filmen alldeles för lång, nästan 2,5 timme vilket gjorde att jag tappade intresset för den.

 Är det någon annan som sett den? Vad tyckte ni?

/ Karin

Nöden har ingen lag

Irina Palm av Sam Garbarski. Maggie är ensamstående änka och bor i en by utanför London. Det gör även hennes son och hans familj, men barnbarnet Ollie ligger på sjukhus, allvarligt och obotligt sjukt. Maggie har sålt huset hon har bott i för att frigöra pengar för att kunna stötta ekonomiskt men trots det är goda råd dyra. De får besked om att det finns en ny behandling som Ollie kan få i Melbourne, Australien, men det kostar att resa så långt. Maggie har inte arbetat på många år och tanterna i hennes ”syjunta” skrattar åt hennes tankar på att få ett jobb, det finns väl inget arbete som hon skulle kunna utföra.  Vem skulle vilja anställa henne? Hon kan ju ingenting. Men det kan hon. Nöden har ingen lag. Nåväl, nästan kanske ska tilläggas, och här gäller det att få fram pengar fort.

Sångerskan Marianne Faithfull spelar rollen som ensamstående änka, farmor och hemmafru med bravur! (Men det blir ingen sång i filmen).

/Annika

Mike Leigh och Ken Loach

Ken Loach och Mike Leigh har gjort sig kända under epitetet ”diskbänksrealism” från Storbritannien. De skildrar vardagen och samtidens verklighet i förorter, ofta slående och gripande. Varje film är en upplevelse som känns i magen.

Mike Leigh: Happy-go-lucky. Poppy har förmågan att se det positiva i allt som händer, trots en ibland lätt ”motig” vardag som 30-årig singel och lärarinna. Hon är full av energi och uppriktig glädje, en riktig lustigkurre som inte är rädd för att göra bort sig och som vågar prova det mesta. Ibland kommer hon dock på kant med en och annan stelbent och missförstånd uppstår i alla oskuldsfullhet. Det är en komedi med Sally Hawkins i huvudrollen som hon spelar oemotsåndligt bra!

Ken Loach: It’s a free world. Angie vill tjäna pengar. Hon är en tuff och ensamstående mor till en tio-årig son som ofta hamnar i bråk i skolan och behöver se mer av sina mamma som arbetar hårt med sin ”rörelse” där hon och en kompanjon förmedlar billig och tillfällig arbetskraft till byggen, industrier osv. Det är frestande att överskrida lagen en liten tid för det finns mycket pengar att tjäna på illegal arbetskraft, pengar som så väl behövs, London är en hård och dyr stad.

/Annika

Bury my heart at Wounded knee

Bury my heart at Wounded knee  är inte en film för den som lätt upprörs av orättvisor (och som mår illa av det). Man lider stort med indianerna som fördrivs av den vite mannen allt längre bort, ända in i Kanada där vintern blir för svår för dem. Också de tuffaste hövdingarna tvingas acceptera att bosätta sig i något av de reservat som de blivit anvisade och att leva på ett sätt som de inte har valt. Och inte minst härjar där den vite mannens baciller i form av kikhosta, mässlingen mm svårt med unga och gamla, särskilt barnen dör som flugor utan att regeringen vill höra på eller komma till hjälp med bättre mediciner. Istället tröstar sig de gamla indianerna med den lilla gnutta alkohol som tydligen finns i fiskleverolja!

Filmen innehåller storslagna, realistiska bilder från indianernas liv och skildrar ett viktigt fenomen i vår historia: Hur vi anammar eller förkastar att lära av andra folk, särskilt de som lever i nära samspel med naturen. Hur den vite mannen har haft materiellt övertag och de kraftfulla vapnens makt att rovgirigt kunnat erövra det man velat ha. Se filmen men håll barnen borta från de otäcka scenerna.

Filmen bygger på boken med samma namn, på svenska Begrav mitt hjärta vid Wounded knee.

/Annika