I Ingmar Bergmans kölvatten

När en välkänd, en smula kontroversiell personlighet som Ingmar Bergman har gått bort så kommer snart summeringarna om honom på löpande band, både i ny och återutgiven form. Augustpriset i facklitteratur gick till det fotografiska praktverket Regi: Bergman som man kan låna hem från biblioteket om man orkar släpa på 6,5 kg bok. En ”dramaten” kan vara på sin plats

Under hösten så visade man ett antal Bergman-filmer på biograf Elektra och en av kvällarna var Mikael Timm där för att hålla i en introduktion. Han är författare till boken Lusten och dämonerna, en mycket gedigen biografi som vittnar om en man som tyckte om att arbeta. Inte så konstigt att hans förhållanden till kvinnor och familj inte höll, han hade ju aldrig tid att vara hemma. Det kreativa skapandet och myckna arbetsfliten gick före allt annat. Arbetet var hans liv.

Visste ni att han började sin karriär som vuxen som regissör för barnteater? Han trodde starkt på att ge barn stora upplevelser av utvalda bra föreställningar med kvalitet och försökte övertyga makthavare med pengar att stödja honom. Det var 40-tal och svårt för en del att förstå skillanden mellan teater spelad av barn för sina föräldrar och professionell teater med miljö och dekor gjord för att göra barnen gripna.

På biblioteket hittar du bl a dessa filmer av Bergman, alla värda att se flera gånger. Välkomna till Ingmar Bergmans värld:

Smultronstället 

Persona 

Fanny och Alexander 

Viskningar och rop 

Höstsonaten 

och hans oförglömliga uppsättning av Trollflöjten på Dramaten (under inköp)!

/Annika

En bok om en far och en son och massor av film!

Filmklubben av David Gilmour

En far oroar sig över sin uppenbart skoltrötta tonårige son, så han frågar honom rakt ut: ”Vill du eller vill du inte gå i skolan? Jag vill att du tänker över detta ett par dagar. Det är ok, bara du håller dig borta från droger. I så fall blir det skolbänken direkt!” Men det tar inte många sekunder innan svaret är ett faktum. Hur ska han nu få sin bildning? Han tycker varken om läsning eller idrott. Men film! Pappan som bl a har arbetat som filmrecensent nappar. Under de kommande åren tillbringar de åtskilliga timmar med att se och analysera film tillsammans och far och son kommer varandra närmare och delar tankar om livet kring stort och smått och kärleksbekymmer. Det enda jag inte riktigt gillar är att de tar, i mitt tycke, för många drinkar ihop. Pojken är trots allt under arton. Annars är det en ömt skriven far- och sonhistoria och trevlig läsning om kända filmer. Boken är en biografi, en så att säga officiellt sann historia

 

/Annika