De vuxna - Les grandes personnes
En man och hans snart 17-tonåriga dotter från Paris har hyrt ett hus i skärgården utanför Orust under sommaren. Pappan är inställd på att till varje pris hitta vikingen Jon-Olof Wittföns skatt som lär finns nedgrävd nånstans mellan kobbar och skär. Dottern passar på att umgås lite med de svenska ungdomarna och blir förälskad i en blond gosse (Björn Gustafsson). Det är kul med en samproduktion där franskt möter svenskt. Ja, och så bor de ju inte ensamma i huset trots allt. Hon som hyrde ut det tog fel på datum och bor kvar där med en väninna, också hon från Frankrike. Det är svårt att hitta hotellrum i sista minuten i Göteborg i augusti…
/Annika
och flertalet av dem är öppna för allmänheten.
Burt Munro från Nya Zeelands yttersta ände, Invercargill, har alltid varit intresserad av motorer och längtat efter full fart. Året är 1967 när han en natt drömmer att han tar ut sin gamla ”Indian”, en amerikansk motorcykel från 20-talet, och kör så att det ryker. Han hoppas att hinna med att åka till Bonneville-saltöknen i Utah för att slå hastighetsrekord innan han dör. Drömmen ger honom vingar men färden går med båt över oceanen från Timaru till Los Angeles. En något fårad Anthony Hopkins spelar den åttioårige Burt Munro. Filmen är varm, spännande och rolig.
Flickan Paikea på Nya Zeeland bor i en liten fiskeby där man har bevarat endel av sina maoriska traditioner. Hon är hövdingens dotter men räknas inte just för att hon är flicka. Hade hon varit pojke däremot så hade hon fått gå i hövdingens fotspår och lära sig alla riter och kunskaper som hör till. Nu förpassas hon utanför ”lärosalen” medan byns mindre begåvade pojkar övar sig i krigskonst etc. Men Paikea är stolt och vet att hon är ”speciell”, hon har nämligen fått det namn som släktens anfader, han som kom ridande på en val, och hon vet att också hon har en uppgift. Den unga Keisha Castle-Hughes som spelade huvudrollen blev nominerad och vann flera priser för sin övertygande och gripande prestation.
Året är 1868. Sarah O’Brien har växt upp med sin far i trakt där stridigheterna mellan vita kolonisatörer och maorier har varit många. Men Sarah blir förälskad, 16 år gammal och får ett barn ihop med en maoripojke. Skandalen blir stor och hon uppfostrar sonen ensam men när han är sju år rövas han bort ifrån henne av maoristammen och förs bort dit hon inte vet. Hon ensam stannar kvar på platsen när alla andra vita drar vidare och hon klarar sig tack vare att hennes far har lärt henne medecinska kunskaper. Mitt under oroligheterna i området letar hon ensam efter sin son tills också hon blir bortförd för att försöka hela en maorihövding som insjuknat. Hela resan har hon en bindel för ögonen medan hon förs in i landet till de heliga och hemliga platser där ingen annan vit man (eller kvinna) har satt sin fot…
Filmatiseringen av den nya zeeländska författaren Janet Frames uppväxt är vacker och doftrik. Janet var en blyg landsbygdsflicka som när hon började på universitetet i Dunedin misstolkades av en föreläsare i psykologi med resultat att hon spärrades in på sinnesjukhus och behandlades med elchocker fast det visade sig att hon var fullt frisk! Hon började så småningom skriva böcker och det var det som blev hennes räddning. När hennes första bok blev antagen på förlag fick hon komma ut i friheten igen och beger sig ensam på en resa till Grekland.
En ung australiensk kvinna, som har slutat tala pg a en otäck upplevelse, blir bortgift och förd till Nya Zeeland som är rena vildmarken på 1800-talet. Hennes piano är hennes kärastes ägodel och det dumpas på stranden där det blir kvar eftersom det inte går att släpa på det genom regnskogen. Hon älskar inte sin man men de får ett barn, en dotter, som är den enda som kan kommunicera med henne, förutom en anställd till familjen som låter henne spela på sitt piano i hans hem, mot att han får titta på henne när hon spelar och lätta på hennes klänning. Musiken i filmen av Michael Nyman blev mycket omtyckt:
Filmen som Kate Winslet slog igenom med utspelar sig 1954 och bygger på en sanna historia om två tonårsflickor som har funnit varandra och tillsammans begår ett hemskt brott. Omgivningen är helt oförstående till deras förtroliga gemenskap.
En förort till miljonstaden Auckland, Nya Zeelands största stad, som lika gärna kunde vara Los Angeles med ruckel, motorvägar och arbetslösa människor i misär och en hög alkoholkonsumtion. Här bor många med maoribakgrund och en rätt stark machokultur råder. Det är inte lätt för mannen i familjen vars hustru står högre än honom i rang, hon kommer från en hövdingafamilj är räknas som ”prinsessa”, och han försöker äga henne med våld och tar ut sitt missnöje med sig själv. Barnen har sina problem, flickan utnyttjas sexuellt och pojken slår bakut. När filmen kom pratades det mycket om att få unga maorier att knyta an till sitt förflutna och känna sig hemma i sin roll som urbaniserat naturfolk.
Jag är vanligtvis lite skeptiskt till uppföljare på riktigt bra filmer, så även i detta fall. Första Madagaskar-filmen var verkligen en film som jag gillade, skulle de verkligen lyckas att göra uppföljaren lika bra? Vad glad jag blev när det visade sig att den här filmen höll måttet! Lejonet Alex, giraffen Melman, flodhästen Gloria och zebran Marty är på väg hem till New York. På vägen går något snett och flygplanet kraschar mitt på Afrikas savanner. Filmen handlar om vänskap och familjerelationer och är samtidigt rolig. Har du ännu inte sett någon av Madagaskar-filmerna rekommenderar jag dig att låna hem en av dem redan idag! /Karin
rallyförare och när hon får jobb som veterinärsassistent är det mest för att hon ska få köra bil mellan gårdarna och gasar då gärna lite extra.
Efter att ha sträckläst hela Twilight-serien var jag ju bara tvungen att se filmen. Jag hade dock inga höga förväntningar eftersom filmen alltid är sämre än boken. Men denna film är ett exempel på hur bra en filmatisering av en bok kan bli. Visst faller vissa saker ur boken bort, men så är det ju alltid, jag saknar till exempel lite mera om relationen mellan Bella och Jacob.
annikasimms
webbplatsen
vasterasstadsbibliotek
Senaste kommentarer