En bok blir aldrig densamma som film, men filmen kan ändå vara bra och faktiskt tillföra något eget utifrån filmmediets egenskaper eller innehålla en intressant tolkning av en seriös regisssör som då oftast också har gripits av boken, det är min mening med tanke på vad andra har skrivit i våra bloggar om mindre lyckade filmatiseringar av böcker. Så kom jag att tänka på en film som var en besvikelse (tråkig) MEN som jag fick en helt annan oväntad behållning av:
Prins Caspian - berättelsen om Narnia, del 2.
I inledningen får man se prins Caspian fly till häst genom ett landskap som jag känner mycket väl igen, jag har också ridit där, på en häst som hette Oscar och som hade varit med i Sagan om ringen-filmerna. Platsen är Paradise i Glenorchy på sydön av Nya Zeeland. Flodbäddarna, de höga bergen, allt är sig likt förutom de våldsamma männen som jagar efter
. I trakten finns flera fina vandringsleder.
Hela filmen ÄR Nya Zeeland med lite inslag av ruiner och slott. Jag kommer inte bort från tanken att det jag tittar på bara är utklädda skådespelare.
Scenen i London, när de befinner sig i tunnelbanan och väntar på tåget som kommer till perrongen men susar förbi i alldeles för hög fart, bilden löses upp och de förlyttas från andra världskriget i London till Narnia, den kan jag se hur många gånger som helst, den gillar jag, OCH så plötsligt är de på en strand i Nya Zeeland med en ihålig klippa som de går igenom. Cathedral Cave heter den på riktigt och det är förvånande tomt på stranden i filmen. Där är annars packat med turister trots att man måste lämna bilen och gå en halvmil upp och ner för branterna för att nå dit. Cathedral Cave ligger vid Hahei, Coromandel, strax sydöst om Auckland.
/Annika
Ibland är det för miljöerna jag ser filmer. Det gäller att spana mellan de där skådespelarna som står i vägen bara
!