En av de tio bästa filmerna någonsin!

I går såg jag om en av de bästa filmerna jag någonsin sett. Varför väntade jag så länge? Måste ha glömt hur bra den var.  Det är Veronikas dubbelliv jag talar om och jag hade nog aldrig kommit på tanken att se den igen om jag inte hade fått meddelande om att biblioteket köpt in den via nyhetsservice.
Se den!

Men det var underligt att se filmen på nytt och upptäcka hur influerad Jean-Pierre Jeunet som regisserat och delvis skrivit Amelie från Montmartre har blivit av den (?!). Det finns stora likheter mellan filmerna som till exempel en ung kvinnas sökande i staden, fascinationen över en okänd man, scener vid handfatet och stationer, åka hem till pappan som är änkling och inte minst det hur kvinnorna rör sig i och smeker omgivningen och staden (Paris i båda fallen). De lutar sig mot fönsterrutor, släpar kläder, befinner sig på ett särskilt vis.

Har du alltså uppskattat Amelie från Montmartre och är redo för tyngre grejer är Veronikas dubbelliv helt rätt.
Och annars också.

Kristina

Jungfrun på Jungfrusund

En bortskämd dotter till en framgångsrik fabriksägare på östkusten byter efter en konflikt plats med deras hembiträde under en vecka. Under den veckan hinner mycket hända, bl a lägger en av flottans båtar till i Jungfrusund och befälen bjuds på middag hos fabriksägaren som själv har hört till flottan en gång.

En rak och rättfram, trevlig film med handling och budskap som stämmer märkligt väl in i dagens anda. Den skulle mycket väl kunna spelas in i en ny, modern version i någon av vår tids miljöer. Fina skådespelare, gammal svensk landsbygd och skärgård i svartvitt.

Jungfrun i Jungfrusund  (Inspelad 1948. Nyutgiven 2008.)

/Annika

Förintelsens minnesdag 27/1

På biograf  Elektra i Västerås kommer man till minne av förintelsen att visa  ”Livet är underbart” avRoberto Benigni, Italien (1997).

Den judiske bokhandlaren Guido, hans hustru och deras lille son hamnar i koncentrationsläger bara några månader före slutet på andra världskriget. Guido försöker med alla medel att skydda sin son för de fasor som omger dem.

Filmen ingår i en temakväll på förintelsens minnesdag . Temakvällen inleds kl 18 med författarna Gunilla Lundgren och Ramona Taikon-Melker som berättar om Sofia Taikon som överleve förintelsen. Därefter kl 19 ett samtal om romernas situation i Västerås med Roger Haddad. Arrangörsgruppen bjuder på filmbiljetterna.

Andra intressanta filmer som finns att låna på stadsbiblioteket:

Ön i Fågelgatan  (Sören Kragh-Jacobsen) (VHS) – En spännande hjältehistoria om en ung pojkes kamp för överlevnad i Warszawas övergivna judegetto.

   

Vi ses igen barn  (Louis Malle) – Under den tyska ockupationen av Frankrike 1944 blir en ung pojke vid namn Julien evakuerad till en katolsk internatskola på landet. Han blir vän med Jean, en tystlåten pojke i klassen. Efter en tid upptäcker Julien att Jean är en av judarna som göms av de katolska rektorerna på skolan. En dag kommer den tyska polisen till skolan för att undersöka ett tips de har fått.

Sophie Scholl  - Den sanna historien. (Marc Rothemund) – Våren 1943 förlorar nazisterna slaget om Stalingrad. I München förmedlar motståndsrörelsen sitt anti-Hitlerbudskap via flygblad och slagord målade på väggar och torg. Gestapo har resultatlöst jagat dem i över ett år. Syskonen Sophie och Hans Scholl är två av organisationens förgrundsfigurer. På morgonen den 18 februari lägger Sophie och Hans ut flygblad på universitetsområdet. De blir angivna av en vaktmästare och gripna av Gestapo.

  

Pianisten  (Roman Polanski) – en ung polsk pianist spelar på en radiostation i Warsawa. En dag kommer kriget och det blir aldrig mer sig likt. Familjen splittras och han måste försöka att överleva. FIlmen bygger på Wladislaw Szpilmans egna memoarer: Pianisten

Ninas resa (Lena Einhorn) – Filmen utspelar sig under andra världskriget i Polen, Warszawas getto. Den handlar om Nina och hennes familj. Hon lever, trots kriget, ett ganska vanligt tonårsliv, om det inte vore för att alla i hennes omgivning försvinner de, en efter en. Filmen bygger på boken om Lena Einhorns mamma: Ninas resa.

Anne Franks sista dagar  (John Erman) Anne Frank gav förintelsen inte bara ett ansikte – hon gav den också ord. I sitt gömställe skrev hon den dagbok som skulle komma att bli världens mest lästa bok. Kvinnan som med sitt eget liv som insats gömde Anne och familjen Frank hette Mieps Gies – en av vår tids största och mest blygsamma hjältar. Det här är hennes historia. Miep Gies: Anne Frank – så minns jag henne.

Slutligen klassikern

Schindler’s list (Steven Spielberg ) – Titeln syftar på Schindlers namnlista över judar som han räddade genom att de fick arbeta i hans fabrik istället för att skickas till läger. Filmen är baserad på en verklighetsbaserad roman av den australiske författaren Thomas Keneally: Schindler’s list. 

/Annika

Bok blir film – våren 2009

Västerås stadsbibliotek fortsätter samarbetet med Folkets bio’s biograf Elektra i Västerås. Måndagar kl 18:30.

26/1 Först ut är Kristina Öster som introducerar filmen om Francoise Sagans liv: Bonjour Sagan

2/3 Fjärilen i glaskupan. Jean-Dominique, tidigare en känd redaktör för modemagasinet Elle i Frankrike, ligger totalförlamad. Boken om honom själv har dikterat med hjälp av blinkningar. Introduceras av Isabel Borrás.

23/3 Varg. Vildmarksdrama som bygger på en episod ur trilogin Vargskinnet av Kerstin Ekman. Introduceras av Annika Simms.

 

MERA LITTERÄRA KOPPLINGAR TILL FILM PÅ ELEKTRA:

16/2 Buenos Aires 1977. Thriller från militärdiktaturens Argentina. Introduktion av Claudio Tamburrini.

6/4 Att leva. Zhang Yimou skildrar omvälvande årtionden i Kinas 1900-talshistoria. Introduceras av Börje Ljunggren, fd ambassadör i Peking och fröfattare till boken Kina – vår tids utmaning.

/Annika

Vårdslös hantering!

Vårdslös hantering av filmstöd!

Visste ni att Svenska Filminsitutets ekonomiska stöd (100 miljoner kr) till filmdistribution i år premierade filmer som den senaste ”Indiana Jones-filmen” och ”Sex and the city” medan en svensk flerfaldigt prisad film som ”Maria Larsons eviga ögonblick” inte fick många extra kopior alls (2 st!) att skickas runt till Sveriges biografer?

Hur går det ihop med att Svenska Filminstitutet säger att ”vi arbetar för att stärka den svenska filmen i alla led. Från idé till färdig film, under dess lansering i Sverige och världen, och genom att bevara den för eftervärlden…”

Som skattebetalare upprör det mig att pengarna hanteras i mitt tycke så vårdslöst. Film som säljer sig själv har utrymme att finansiera sina egna kopier.

Stöd ska ges till film som inte är välkänd men värd en chans hos publiken. Jan Troell, regissör till ”Maria Larssons eviga ögonblick” är en välkänd och etablerad gammal räv inom svensk film. Hur svårt ska det då inte vara för nya förmågor att komma fram? Läs mer om debatten kring detta i tidningen FILM & TV, bla Stefan Jarls ledare. 

 

Fram för allvarlig film! Gå med i Folkets bioKostar 200 kr/år (125 för studenter och pensionärer) och då ingår tidningen FILM & TV med 4 nr/år och Folkets Bio-nytt. Det är viktigt att fler visar intresse och stöd för film från annat håll än Hollywoodfabriken!

På Folket Bio’s biograf i Västerås, Elektra, visas just nu ”Maria Larssons eviga ögonblick” av Jan Troell, Sveriges bidrag till Oscargalan och flerfaldigt belönad med guldbaggar. Boka gärna plats via telefon eller mejl.

Under 1900-talets första år vinner den unga arbetarkvinnan Maria en kamera på lotteri. Hon är gift med diversearbetaren Sigfrid Larsson som är en hårt arbetande familjeförsörjare, kvinnokarl och periodvis alkoholmissbrukare. Maria är också mor till en barnskara som till sist ska komma att rymma sju barn. Fotografen Sebastian Petersson, lär henne att fotografera och Maria kommer att se på världen och tillvaron med nya ögon. (ur Svenska Filminstitutets filmdatabas.)

/Annika

Frånvarande närvarande fäder

Det finns gott om filmer på temat män som har svårt att visa kärlek, förutom bakom en behärskad fasad i bästa fall, och som inte kan knyta an till sina barn på annat sätt än som familjens överhuvud, någon som ska åtlydas och absolut inte får ifrågasättas. Följden blir att sönerna ”ärver” samma förhållningssätt och för över det på sina barn eller så slår de sig fria och blir ”rebeller”. Åtskilliga av maktens män ute i Europa har säkert vuxit upp i denna konservativa anda som är så vanlig i franska filmer, eller på stränga privatskolor som är brukligt i engelska samhällen. Man förstår lite bättre varför det ser ut som det gör här i världen och har gjort.

Exempel på uppluckring av den gammalmodiga hållningen är den underbara Döda poeters sällskap (1989) som utspelar sig på privatskola i norra amerika under 60(?)-talet. Ett annat är Louis Malles klassiker Den första kärleken (1971), ett starkt tidsdokument från 50-talets Frankrike om en pojke på väg att växa upp.

 

 

 

 

 

En film av senare datum är Into the wild (Sean Penn, 2007). Alex, 23 år, kommer inte överens med sin far och droppen är nådd efter att en hemlighet om familjen avslöjats. Alex ger sig iväg till fots till Alaska. Han berör många på sin väg, ofta i rollen som den förlorade sonen, särskilt för dem som har mist någon kär och som inte kan förstå hans självvalda erememitliv. Han når sitt mål, hyllar Jack London men är o(ut)rustad för vildmarken. När han funnit svaret att han trots allt vill dela sina upplevelser och glädje med andra så är det försent.

En film på temat betydelsen av frånvarande, inte alls närvarande,  fäder är This is England (Shane Meadows, 2006). 12-årige Shaun har förlorat sin far i Falklandskriget. Året är 1983. Han är utstött i skolan men blir en slags maskot för ett äldre gäng skinheads. Så småningom tvingas han att välja sida mellan dem som är enbart musikälskande skinnhuvuden och de som är rasister. Också den ett fint tidsdokument.

Paranoid park (Gus Van Sant, 2007). 13-årige Alex fördriver tiden efter plugget på sin skateboard. Denna obehagliga historia återberättas av honom själv som ett sätt att bearbeta det fruktansvärda som han varit delaktig i och som han inte kan berätta för någon.

 

 

 

 

 

Återkomsten (Andrei Zyvagintsev, 2003). Två bröder återser en efterlängtad far som inte varit hemma mycket. Vad sysslar han med? Är han spion? Fadern tar med sig dem till en avlägsen ö men varför, egentligen? Den yngsta sonen, urskickligt spelad, vill inte lätta på sin buttra fasad för att släppa in honom i sitt hjärta.

Till sist, om både fäders och mödrars betydelse: I Breakfast on Pluto (Neil Jordan, 2005) kämpar en ung man med att få vara som han är men ändå få sin faders gillande, men det är svårt. Fadern är präst och sonen ytterst feminin med dragning åt drag-queen. Förtvivlad ger han sig iväg från Irland till London där en hård tillvaro väntar för att spionera på sin mamma som han aldrig har träffat.

Starka filmer och som sagt, fina tidsdokument.

/Annika

Femtiotalet med McCarthy

Jag såg en fantastisk film i helgen! Rosenbergs barnbarn är den svenska titeln, Heir to an execution på originalspråket. Den gick på svensk tv för några år sedan.

I filmen försöker dokumentärfilmaren Ivy Meeropol, vars farföräldrar var Julius och Ethel Rosenberg, förstå varför det egentligen gick som det gick i början av 50-talet. Var farföräldrarna verkligen spioner? Varför avrättades de? Vi får också höra en del spännande bakgrund om det kommunistiska partiet i USA och fattigdomens Lower East Side i New York på 30-talet.
Något av det bästa med filmen var att Ivy Meeropol själv var närvarande i berättelsen och vi tittare ibland  fick hennes kommentarer; det blir en handling på två plan. Jag är förtjust i det greppet när det gäller biografier också.

Se filmen om du kan! Tyvärr finns den inte att låna på biblioteket, men om du är intresserad av tidigt 50-tal har vi Good night, and good luck - den är helt annorlunda, men lika bra.  Svartvitt,  Dianne Reeves sjunger och så George Clooney! Oemotståndligt!

Kristina