”Förtjusande förtrollande filmer” eller ”Mina bästa julklappar”!

Hayao Miyasaki-box med fyra fantastiska tecknade japanska filmer, anime. Jag har blivit ett stort fan av denna fantastiska filmskapare. Alla filmerna är vackra, poetiska, kloka, fantasifulla, humoristiska och fulla av nyfikna, modiga, pigga små flickor som vågar tänja sina gränser när de måste. De är i den åldern när världen är stor och spännande och man ännu inte har fastnat i en roll. Vad som helst kan hända. Och de träffar alltid på någon som till en början verkar vara tvär och avog men som visar sig vara den bästa vän i nöden. Otroligt sympatiskt och verkligen ett nöje för vuxna!

 

 

 

 

Audrey Hepburn: the Ruby Collection innehåller sex av hennes mest lysande filmer. Vid sidan om kan man gott lägga till My fair lady som överraskar med sin spirituella, klipska dialog.

 

Krzysztof Kieslowski: Trikoloren ; Veronikas dubbelliv

Den polska regissören Krzysztof Kieslowski gick bort alldeles för tidigt 1996. Jag är glad att jag hann köpa hans filmverk ”Dekalogen” med tio filmer, en timme långa var och en, innan den försvann. Alla kretsar kring något av tio guds ord fast tid och plats är nutid i en rätt sliten förort till Warsawa. Nu skyndar jag mig att skaffa både film-triologin Trikoloren innan den också försvinner och så den nysläppta Veronikas dubbelliv.

 

 

 I serien Sandrews filmpärlor har turen kommit till Amorosa av Mai Zetterling. En vacker film om författarinnan Agnes Von Krusenstjernas annorlunda liv under 1900-talets första hälft.

 

Och så ett par oförglömliga romantiska, välgjorda BBC-serier som bygger på engelska klassiker, t ex Middlemarch och Pride and Prejudice. Minst 5,5 timmar film i var och en!

 

Julen är räddad!

/Annika

Sex and the city mm

Jag har inte hört till dem som hängt med i TV-serien Sex and the city. Jag har sett ett avsnitt någon gång ibland under årens lopp då det råkat börja precis när jag legat i sängen och slötittat på TV innan jag ska somna. Ja, min dotter heter Miranda, men det är inte efter ”den” Miranda utan efter en barnbokskaraktär, jag har fått frågan några gånger. Men Miranda i Sex and the city är trots allt inte en så ”dålig” karaktär att bli uppkallad efter heller och man vill ju gärna ge sitt barn ett namn som man har positiva associationer till. (Själv skulle jag ha fått namnet Annette men mina föräldrar tyckte att jag var för stor när jag föddes så det fick bli Annika istället med smeknamnet Tjorven.)

Detta om detta. Såg nu att en ny TV-serie baserad på en annan bok av samma författare som Sex and the city, Candace Bushnell, är på gång: Lipstick jungle (Läppsiftsdjungeln) och slås av vilken stel och ocharmig kopia det verkar vara, åtminstone när man ser påannonseringen. Att göra bra komedi är inte lätt och i jämförelse med Lipstick jungle så vill jag säga att Sex and the city har en otroligt charmig skara skådespelare. Det är de som lyfter serien! De lyser som små barn. Så nu är jag faktiskt sugen på att se serien ända från början. På biblioteket har vi filmen och musiken. /Annika

I Ingmar Bergmans kölvatten

När en välkänd, en smula kontroversiell personlighet som Ingmar Bergman har gått bort så kommer snart summeringarna om honom på löpande band, både i ny och återutgiven form. Augustpriset i facklitteratur gick till det fotografiska praktverket Regi: Bergman som man kan låna hem från biblioteket om man orkar släpa på 6,5 kg bok. En ”dramaten” kan vara på sin plats

Under hösten så visade man ett antal Bergman-filmer på biograf Elektra och en av kvällarna var Mikael Timm där för att hålla i en introduktion. Han är författare till boken Lusten och dämonerna, en mycket gedigen biografi som vittnar om en man som tyckte om att arbeta. Inte så konstigt att hans förhållanden till kvinnor och familj inte höll, han hade ju aldrig tid att vara hemma. Det kreativa skapandet och myckna arbetsfliten gick före allt annat. Arbetet var hans liv.

Visste ni att han började sin karriär som vuxen som regissör för barnteater? Han trodde starkt på att ge barn stora upplevelser av utvalda bra föreställningar med kvalitet och försökte övertyga makthavare med pengar att stödja honom. Det var 40-tal och svårt för en del att förstå skillanden mellan teater spelad av barn för sina föräldrar och professionell teater med miljö och dekor gjord för att göra barnen gripna.

På biblioteket hittar du bl a dessa filmer av Bergman, alla värda att se flera gånger. Välkomna till Ingmar Bergmans värld:

Smultronstället 

Persona 

Fanny och Alexander 

Viskningar och rop 

Höstsonaten 

och hans oförglömliga uppsättning av Trollflöjten på Dramaten (under inköp)!

/Annika

Woody + Kalle = sant?

Jag gillar Woody Allens filmer. Möjligen är han lite väl svag för ung kvinnlig fägring men vem kan klandra honom? I hans senaste film, Vicky Cristina Barcelona, vimlar det av dem men dialogen är som vanligt rapp och oväntad. Woody har här övergivit New York för Spanien och Barcelona med sina gammaldags charmiga miljöer, bara det gör filmen till en angenäm resa, men historien om de två unga amerikanskornas sommar i Spanien och deras kulturella möten; konservativa, helgarderande, praktiskt resonerande men ytliga och vanliga på film framförda amerikanska värderingar som ställs mot det bohemiska sydeuropeiska temperamentsfulla, är mer än underhållande. Det handlar om kärlek och med ganska så rejäla anspelningar på Jane Austens ”att följa sitt förnuft eller sin känsla”-tema, här representerade av Scarlett ”Cristina” Johansson (känsla) och Rebecca ”Vicky” Hall (förnuft) och så Javier Badiem (Don Juan) och Penelope Cruz (halvgalet konstnärsgeni). Bra skådespelare med andra ord.

Mitt sällskap sa att det var skönt att Woody själv inte var med den här gången men jag saknar honom. Faktiskt så slog det mig att de karaktärer han brukar spela påminner mig om Kalle Anka och därigenom mig själv och oss alla. Han drar nästan alltid det korta strået, blir avundsjuk och full av hämndbegär eller revanschlusta, och gör bort sig totalt när han ska spela Allan. Alltid kommer en ”Alexander Lucas” eller ”Alan Alda” och seglar i mål utan en skrynkla på kostymen. Både Woodys karaktärer och Kalle Anka är genialiska och tidlösa, tycker jag. /Annika

Tim Burton och Sweeney Todd

Jag har sett filmmusikalen Sweeny Todd – ”the demon barber of Fleet street” och jag älskar Sondheim (musiken), Tim Burton, Helena Bonham Carter och Johnny Depp, de har förövrigt börjat likna ett ”gotharnas grand old couple”, men jag står inte ut med detta osmakliga blodbad. Till och med när jag blundar hörs plasket och ljudet av ben som knäcks. Det handlar visserligen om en kallblodig mördare, en sviken och bedragen man som vill hämnas, men det blir oftast mer spännande och stämningsfullare med mindre splatter. ..De sjunger bra och staden London är skumt senviktoriansk och teatralisk.

Så här till jul är det dags för en annan film av Tim Burton, en riktig klassiker: A nightmare before christmas. Den visas för 14:e året på biografen Elektra i Culturen. /Annika

Känner du till vår Mediejukebox?

I valvet, där man går in till musikavdelningen, står vår Mediejukebox.

Den innehåller ljudböcker, film och musik som man kan ladda ner direkt till ett minne eller en telefon.

Jag har bl a laddat ner och sett de här filmerna som jag kan rekommendera:

Coffee and cigarettes

Jim Jarmusch, kanske den mest kände undergroundregissören i USA, tyckte om att filma i svart-vitt. Det här är en typisk Jarmusch- film i episodform med absurda möten och annorlunda samtal mellan vänner, släktingar eller främlingar, oftast på ett café. Flera kändisar medverkar med bravur, bl a musikerna Tom Waits och Iggy Pop. Inte minst Cate Blanchett fascinerar, både som sig själv och sin kusin ”från landet”. Mycket underhållande!

Min japanska vän

Amélie kommer från Belgien men återkommer till Japan där hon bodde i barndomen under sina första fem år. Det har hon aldrig glömt. Japan har obönhörlig lämnat sitt avtryck hos henne och hon vill inget hellre än att vara som den perfekta japanska kvinnan. Tack vare att hon talar flytande japanska blir hon efter idog strävan anställd hos ett japanskt företag i Tokyo. Hon kommer dit, öppen och full av förväntan, för att upptäcka att de i sin tur inte förväntar sig mycket mer av henne än som syndabock för västerlandet. Med tålamod, humor, fantasi och stor beslutsamhet genomgår hon den ena prövningen efter den andra. Filmen bygger på den självbiografiska romanen ”Underkastelsens sötma” av Amélie Nothbomb.

/Annika

 

En bok om en far och en son och massor av film!

Filmklubben av David Gilmour

En far oroar sig över sin uppenbart skoltrötta tonårige son, så han frågar honom rakt ut: ”Vill du eller vill du inte gå i skolan? Jag vill att du tänker över detta ett par dagar. Det är ok, bara du håller dig borta från droger. I så fall blir det skolbänken direkt!” Men det tar inte många sekunder innan svaret är ett faktum. Hur ska han nu få sin bildning? Han tycker varken om läsning eller idrott. Men film! Pappan som bl a har arbetat som filmrecensent nappar. Under de kommande åren tillbringar de åtskilliga timmar med att se och analysera film tillsammans och far och son kommer varandra närmare och delar tankar om livet kring stort och smått och kärleksbekymmer. Det enda jag inte riktigt gillar är att de tar, i mitt tycke, för många drinkar ihop. Pojken är trots allt under arton. Annars är det en ömt skriven far- och sonhistoria och trevlig läsning om kända filmer. Boken är en biografi, en så att säga officiellt sann historia

 

/Annika

Biograf Elektra i Culturen – en ”ren” dröm

Jag har upptäckt att det är flera av oss i vänkretsen som hellre lånar hem film än går till Filmstaden. Det känns som att sitta instängd i en låda där väggarna trycker på, luften är ofta dålig, det är ofta skräpigt och popcorn och alluminiumburkar viner i luften. I Culturen i Kopparlunden ligger biograf Elektra. Där är det städat och stämningsfullt med röda, rena säten och 50-talsinspirerad inredning. Jag väntar hellre in att de visar filmer där och fler med mig har det visat sig. Dessutom har de ett trevligt kafé i direkt anslutning med goda, nygjorda och prisvärda smörgåsar. Perfekt! Fram för trevlig stämning!

/Annika

Bok blir film – möte mellan Folkets Bio och Stadsbiblioteket

Sedan drygt ett år tillbaka samarbetar Västerås stadsbibliotek med Folkets Bio’s biograf Elektra. Varje måndag är ”kulturell” måndag med teman, t ex film och musik, film och dans eller film och litteratur. Filmerna introduceras av inbjudna gäster. Jag måste säga att det är VÄLDIGT roligt och givande för oss att studera och tänka till inför detta och hoppas att det ger också filmpubliken en annan, kanske ännu rikare upplevelse. Efteråt kan den som vill stanna kvar för ett fortsatt samtal och det kan vara riktigt engagerande! /Annika

  

Stor opera på biograf Elektra

  

Metropolitan i New York, ett av världens största och mest ansedda operahus har fått långa armar och utökat sin publik offantligt. Sedan över 1 år tillbaka sänder man föreställningar ”live” över hela världen. I Sverige samarbetar man med Folkets Bio som i Västerås representeras av biografen Elektra i Culturen. Jag har varit där och sett två FANTASTISKA föreställningar, dels en otroligt häftig scenisk och humoristisk ”Hans och Greta” av Engelbrekt Humpherdink där häxan spelades av en äldre man, dels en rätt så nyskriven opera om de första atomsprängningarna i USA, Doctor Atomic av Johan Adams.

Till en början var jag nyfiken på Doctor Atomic men tänkte att 3 timmar om atombombens tillblivelse inte lät SÅ intressant, möjligen 1 timme, men vad överaskad jag blev. Sångarna var så passande, också som aktörer, och jag rycktes med av forskarnas dilemma, oenighet och personliga moraliska grubblerier. Tänk om vi har beräknat fel? Tänk om vi tänder eld på atmosfären och hela jorden täcks av ett eldhav? Tyskland har kapitulerat. Är det nödvändigt att använda atombomber nu? Vad säger Gud?

Alla tankar och fakta i kombination med musik, dekor, ljussättning och scenens dramatik bidrar verkligen till en känslomässigt omskakande upplevelse. Operan står inför en verkligt intressant förnyelse!

Det är häftigt också att föreställningarna sänds ”live”. Faktiskt känns det lite som att vara där! Metropolitans röda stolar går bra ihop med Elektras. Man får se publiken strömma in för att inta sina platser samtidigt här som där och aktörerna är medvetna om att de kommer att bli filmade i närbild och ger sitt bästa av inlevelse. Före och i pausen får man en introduktion av en ”ciceron”, oftast en annan känd operasångare som inte är med i just den här företsällningen, det blir intervjuer och kameran följer med bakom scenen.

Nu har också Operan i Stockholm börjat att sända både operor och baletter på samma vis och det blir ännu mer att välja på, så håll utkik efter Elektras program eller kika in här och läs under Program: Evenemang: http://www.elektrabio.se/

/Annika